När jag mår som sämst ser jag som bäst ut

De dagar jag är trött för att jag suttit uppe och pluggat sent kvällen innan kan jag dra på mig en ett par slappa boyfriend jeans och en skön tröja och skippa eyelinern för att få några extra minuter i sängen. Jag är trött.

De dagar jag bara har en lektion och sedan vill gå till gymmet sätter jag upp det lagom skitiga håret i en svans, lägger nästan ingen tid vid spegeln, sminket ska ju ändå svettas bort, och dar på mig löpartights och en gosig tröja.
Jag har en kort mysdag som avslutas på gymmet.

Men de dagar livet känns jobbigt och tårarna helst av allt bara vill rinna ner för kinderna lägger jag några extra minuter framför spegeln, kanske ryker frukosten. Lägger lite mer tid på val av kläder precis som de dagar då livet känns lätt, då jag trivs med mig själv och bara vill vara jag.
Varför?
För att det kan bli jobbigt annars.... folk kan börja fråga och kanske komma en nära in på livet. De kan bilda egna uppfattningar om hur man mår och varför.

Jag försvarar mig, jag vill inte att man ska se när jag inte är på topp, ibland gör jag det inte ens medvetet. Det är mänskligt att skydda sina inersta tankar och rädslor men det är också mänskligt att gråta. Man borde gråta ut, för det är okejj att inte alltid må bra och det är okej att släppa på fasaden!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: