Fin vän väntar på just mej!!

Svenska, hål, vokalensemble,SLUT!!!! Ner till station och nu sitter jag på tåget och mysar mej! Är på väg för att träffa en mycket fin och saknad vän. Kan knappt vänta tills jag får se dej igen <3 Ah shiet, aja får hålla mej en liten stund till ;)

Jaja, ryggen bråkar iaf mer än på länge just nu. Förut förträngde jag smärtan och försökte lära mej att leva med den. Men nu när jag vet att den ska ut är det som om jag blir mer medveten om det och då gör det ont så mkt oftare! :( men på tisdag får jag förhoppningsvis ett datum och sedan ska allt bli bra igen!
I helgen kör vi sista föreställningarna av the Wiz ( bara för att helt byta ämne) känns lite sorgligt men lite skönt också så man får lite fritid ibland också ;) men jag kommer sakna heeela underbara gänget!! Ni är så fantastiskt bra <3

Mysdag på liseberg :)

Kryper ner i sängen med känslan av att hänga dinglandes uppochner. Märklig känsla det där men jag antar att det är följden av en hel dag på fnisseberg (liseberg) ;) jag är verkligen super nöjd och glad över att det är den enda följden av en dag på liseberg och 6 varv i kanonen. Kände mej lite stel när vi vandrade ut genom den vackert upplysta parken annars ingenting alls! Ingen smärta, ingenting :D
Första gången efter operationen, klart jag var lite nervig för hur det skulle kännas och så, men jag kände faktiskt ingen skillnad utan kunde göra allt vad jag ville. Haha hej hej mitt gamla normala liv du har varit saknad!! Gamla normala saker men på ett helt nytt sätt för jag är inte den samma som förut jag är jag idag, Stark med båda fötterna på jorden :)

God natt kramar från en nöjd och glad tjej <3

Vill inte bli som jag var!

Gick av bussen ut i den kyliga höstmorgonen. Kände mig trött, ledsen, deprimerad och inte alls på humör för något, mest bara för att återvända hem till den varma, trygga sängen.
Operation nummer 2......
Låg och grät var och varannan kväll, var aldrig riktigt glad, det fanns alltid något annat i tankarna. För jag var rädd, jo, det var faktiskt så, jag var rädd på riktigt. För vad som skulle hända efter,  för hur det skulle kännas och framför allt själva ingreppet.
Ångest attackerna duggade bara tätare och tätare för varje vecka som gick och jag vill inte tillbaka dit!
Jag vill inte bli som jag var!!

Finns ingenting i mitt liv just nu som jag är redo att förlora igen.

Inför förra operationen var jag rädd för allt som jag inte viste någonting om, tankarna snurrade i ett.
Denna gången känner jag mycket mindre sådan rädsla för jag vet hur det kommer att gå till. Däremot är det otroligt jobbigt psykiskt att tvingas att gå igenom det igen. På nytt se alla chanser försvinna bort ännu en gång. Tvingas avstå från saker som dans, teater och musik som jag ganska nyss kommit tillbaka till efter förra gången.
Jag blev stark under sommaren. Men blev jag tillräckligt stark för att orka se det som jag tycker allra mest om att göra flyga ut genom förstret för andra gången??

HOPPET <3