Skoliosflickan

Hur länge ska man vara stark och bara känna tårarna bränna bakom ögonlocken? Hur länge ska man använda styrka man inte har och låtsas att allt är bra?

Hur långt ska det behöva gå? Räcker det inte med skav från en skruv, ska det behöva gå så långt att man inte sover på nätterna för att inte ens morfinet tar smärtan. Ska man behöva gå upp ur sängen och gråta av smärta och utmattning på grund av sömnbrist och känslan av att jag faktiskt inte orkar mer innan någon bryr sig? Innan någon öppnar ögonen, sätter sin mänskliga sida till och försöker förstå. Jag kan inte skickas hem gång på gång med bara en högre dos smärtstillande.

Men man jobbar tydligen efter principen "Syns det inte finns det inte". Det är inte så det funkar!!!!

Akut smärta i tre dagar kan inte komma från ingenting, hur svårt är det att förstå? Eller är det så fruktansvärt svårt att tro på en liten och kort nittonåring. Tror de att jag vill ha ont, tror de att jag tycker det är så otroligt roligt att åka fram och tillbaka till sjukhuset stup i kvarten? Tyvärr så tycker jag ju inte det! 
Jag vill dansa, träna och hoppa runt på en scen i mitt liv........  

 

Hur många gånger har jag inte tänkt och sagt det, att jag inte orkar mer. Trotts detta går jag upp varje morgon, jag tränar och dansar flera gånger i veckan och försöker leva mitt liv för att jag inte bara ska lägga mig ner och ge upp. Hur länge kommer jag att känna tårarna bränna men ändå fortsätta vara stark, hur många gånger kommer jag att säga att jag inte orkar mer innan jag faktiskt inte gör det?