Minnen och framtid
Det luktade lite instängt, bänkat stod uppställda på rader och gradänger var uppbyggda för att föreställa en scen. Fjärilarna hade fladdrat i magen sedan tidigt på morgonen och nu var det äntligen dags.
Många okända människor satt på raderna av bänkar, det fanns sju ansikten som inte var helt nya, det var tur.
Upprop där alla ska berätta vem de är.
Vem är jag?
Idag tre veckor senare sitter jag på bussen på väg till Läckö för att köra vår operaföreställning för andra gången.
På den riktiga scenen, bara kända ansikten.
Trevliga, snälla och underbara människor som ingår i den ensemble där JAG utgör en del, en viktigt del.
Jag är så glad när jag får åka till jobbet och kommer att vara så tom när allt detta är över........
