Skoliosflickan

Åååhh........ Ni vet kännslan man får efter man har gjort eller varit med om något som man längtat såååå mycket  till och som man har sett fram emot i evigheter?! 
Tomhet, tror jag, fast med alla känslor på samma gång, eller nåt. 
Man är liksom jätte glad och helt fylld av känslor samtidigt som man är helt tom eftersom allt är över och man har inte längre någonting att längta så där mycket till.
En sådan sak var jag med om i söndags.
I och med min andra operation missade jag två konserter där jag skulle sjunga med ett brass band vilket gjorde mig så ledsen. Kände, vilket jag känt ett antal gånger förut, att ryggen förstörde en massa för mej, att den tog tid jag inte hade att lägga ner på den. Jag fick lägga ner det som är jag på grund av min rygg. 

 

Men i Söndags stod jag där och sjöng med detta underbara brass band i ryggen (haha) och jag var mer jag än på länge! Att få sjunga i ett sådant samanhang och sjunga med så många duktika musiker var utvecklande, roligt och helt underbart! Är så glad att jag fick den chansen :D

 

Det kändes som en liten revanch på ryggen och jag bevisade att det är JAG som bestämmer!! ;)
Men samtidigt skulle jag inte vara jag utan min lite krångliga rygg, den är en del av mej och har på så många sätt gjort mej till den jag är!  
Och i slutändan är jag nog glad över vad jag har varit tvungen att gå igenom.