När jag vaknade på morgonen hade jag faktiskt sovit några timmar ändå och allt jag önskade var att jag skulle få fortsätta sova, att dom bara kom in för att säga att det kommit ett akutare fall så att jag fick vänta. Men så var det förstås inte. Jag fick några värktabletter och en lugnande sedan kröp jag tillbaka ner i sängen. Vid sju tiden kom de och hämtade mej och körde mej upp till operationsavdelningen där fick jag vänta en stund och sedan åkte jag in i en operations sal där jag blev sövd. Jag var eller är jätte rädd för att bli sövd men det gick ganska bra. Jag somnade vid halv åtta och vaknade första gången vi två.
Hoppas allt går bra för er!
Kramar
Dagarna innan jag opererades var jag välldigt orolig och rädd. Jag var inte i skolan alla dagar, för orkade bara inte. När jag skrevs in på sjukhuset fick jag veta hur allt skulle gå till, jag fick prata med en narkossköterska. Min största rädsla var att bli sövd. Men alla var jätte snälla och väldigt förstående.
Vi hämtade alla hjälpmedel som jag skulle behöva efteråt och det var så svårt att förstå att jag skulle behöva dem snart. Jag som var så självständig!
Två dagar innan operationen var man tvungen att ducha i en tvål som gjorde att huden blev helt fri från bakterier, den luktade konstigt och huden blev aldeles torr och kliade. Sista duchen var kvällen innan operationen och då ville jag bara springa därifrån för jag var ju inte sjuk!! Men jag lugnade mej och fick en tablett så jag skulle kunna sova. Men jag sov inte så mycket den natten.......
Behandling: skolios kan behandlas på lite olika sätt. Har man en mindre krök och behandlas på Shalgrenska kan ban behandlas med en så kallad Providenca korsett. Denna korsett behandlades jag med till en början. Denna har man på sig minst 8 timmar om dygnet. Den har större press på ryggraden än Bostonkorsetten som man har 20-22 timmar om dygnet. Har man en stor krök eller om korsetten inte hjälper (som i mitt fall) så kan man operera ryggraden. Detta innebär att man stelopererar den del av ryggraden som är sned. Man sätter in ett metall stag på varje sida av ryggraden och sedan skruvar man fast dem med skruvar i ryggradens kotor.
Detta gjorde jag när jag när jag var 15 år för att min korsett inte hjälpte. Jag låg på sjukhus i nio dagar.
Jag hade min färälldrar med mej under hela operations dagen och dagen efter. Sedan åkte min pappa hem till min syster men mamma var kvar hela tiden. Det var otroligt skönt att ha henne där hela tiden. Det är ingen liten operation och det är tufft.
// Julia
Skolios är en snedviridning i ryggen som man kan ha sedan födseln. Ryggraden kan också växa snett eller så kan det vara en muskel och nervsjukdom som ger obalans i musklerna. Skolios är en ärftlig sjukdom som oftast drabbar tjejer i tonnåren. Oftast upptäcks en skolios av sjuksköterskan på skolan som regelbundet kontrolerar barnens ryggar vid hälsokontroller. Man kan också upptäcka den själv om man har besvär av den och då tar man kontakt med läkare som, om det behövs, skickar en vidare till ett sjukhus med rygg, eller skoliosavdelning. Som i mitt fall, jag fick veta av min skolsköterska att jag hade skolios men att den inte var så allvarlig så att den behövde behandlas. Senare fick jag ont i mina lungor och sökte till min vårdcentral där man upptäckte att min krök vuxit och de skickade mej till KSS i Skövde för röntken och därifrån skickades jag till Shalgrenska sjukhuset i Göteborg.
// Julia
I tisdags var det ett år sedan jag opererades för min skolios på Shalgrenska sjukhuset i Göteborg. Denna veckan har varit full av kännslor som jag inte riktigt kunnat placera. Tisdagen var het klart den värsta dagen och jag var bara ledsen och deppig. Egentligen vet jag inte varför jag var ledsen men alla jobbiga känslor som funnist hela året kom upp till ytan.
Det är därför jag kommer att blogga om detta för att om jag hade haft någon att prata med eller haft någonstans där jag hade kunnat läsa om hur andra haft det hade jag inte behövd känna mej så ensam. För det har jag verkligen gjort, jag har varit så rädd att ingen ska förstå hur jag känner. De kanske tycker att jag borde vara glad nu för att det är över......eller? Jag skriver för att kanske hitta någon nu som är som jag eller för att någon som jag ska kunna läsa om hur jag haft det och känna sej mindre ensam och rädd. Vi är inte ensamma det finns fler som vi, vi måste bara hitta varandra!
// Julia
Jag är en tjej på 16 snart 17 år. För ett år sedan skoliosopererades jag och i denna bloggen kommer jag att skriva om min upplevelse kring operationen och om hur det är att leva med skolios. Både för att jag ska kunna gå vidare i mitt liv men också för att hjälpa andra som också lever med skolios. Varesig du är opererad, har korsett eller bara vill läsa om hur det är. Kanske kan du känna igen dej i det jag beskriver och slippa känna dej ensam.
Hoppas jag kan hjälpa någon därute som är som jag!
Kram
