Plugg!?

I morgon har jag då mitt Franska prov. Så här sitter jag nu med böckerna framför mig och försöker få in det sista. Fick hoppa kören för att jag är hes men det passade ganska bra att det var just i dag för då får jag ju lite mer tid på mig. Det är sjukt mycket i skolan nu och det känns som man behöver all extra pluggtid man kan få. Ni som går i ettan nu, precis som jag, hoppas ni är lika förvirrade som jag är. Ibland är det så svårt att fatta! Det är ju typ omöjligt att få högsta betyg nu. Jag är en otrolig tävlingsmänniska när det gäller betyg och jag kan bli ganska besviken om det inte går helt bra. Detta säger väll mig att jag har ganska höga krav, men jag gillar att ha något att kämpa för.

Pratade precis med en kompis från min förra klass (7-9) och kom på att jag saknar dem ganska mycket. När vi träffas frågar de ofta hur det är med min rygg. Jag blir så glad då! De var med mig genom hela min resa. De såg mig innan, de såg hur jag blev räddare och räddare ju närmare vi kom. De såg mig sista dagen i skolan, sa hejdå och önskade lyckatill. De såg hur svag jag var när jag kom tillbaka och hur jag blev starkare och starkare och hur jag började leva ett normalt liv igen. De stöttade mig genom allt och nu har man liksom ett speciellt band till dem. Dem som stöttade dig genom din resa kan man inte riktigt släppa helt. Det är skönt att de finns kvar och fortfarande frågar.

Släpp inte de du behöver mest, kämpa för att få behålla dem! Kramar Julia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: